söndag 18 november 2012

Molnfri bombnatt

När krig brutit ut, kan kärleken fortsätta? Och hur lång är man beredd att gå för att skydda den man älskar?




Kärlek, sorg, tillit, svek, rädsla. Rädsla för det förflutna, för nuet och för framtiden. Till slut vill du bara dö, lämna allt bakom dig och aldrig titta tillbaka. Men jag kan inte, jag kan inte ge upp. Livet är det enda jag har kvar som de inte kan ta ifrån mig, inte ens i koncentrationslägret Ravensbrück. Kriget har redan tagit min far, min dotter och mannen jag älskar. Det ska inte lyckas ta mig också.

Följ tyskan Hedwig Maurers liv genom andra världskriget. Se hur levnadsförhållanden förändrar människor man trott sig ha känt, och hur man själv förändras när man pressas till det yttersta.

Nu när jag jag förberett mig för att skriva en bokanalys på denna boken - att den även ska betygsättas bör nämnas (tuggar på naglarna) - känns det som om jag kan hela boken utantill. 
  Jag kan inte säga att den är den bästa boken jag har läst, men den är helt klart inte dålig. Den är välskriven och spännande, men historien är lite för deppig för min smak. När man vet att det i boken faktiskt har hänt tycker jag det blir tungt att läsa. Trots det kunde jag inte sluta läsa den; det hände nya saker hela tiden.
  Den är ingen bok för dem som gillar lättläst, språket är lite gammaldags men lätt att förstå om du är van vid att läsa lite svårare böcker. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad kul att du vill kommentera mitt inlägg!

Alla inlägg granskas innan de publiceras, så om du vill ställa en fråga till mig men inte vill att det ska komma upp på bloggen kan du bara skriva det i kommentaren så raderar jag den istället. Men självklart så svarar jag på din fråga ändå.