The Bookworm

Bokbloggargänget verkar ha gjort succé. Det är så (denna delen av inlägget togs bort eftersom det kan påverka känsliga läsare) kul att ni tycker om det. Denna veckans bokbloggare är genierna bakom bloggen "The Bookworm".

Erebos är Mona och Hafsas gemensamma favoritbok.

Om bloggarna:
Mona började blogga nu i augusti - precis som jag - och har nyligen fått en medskribent; Hafsa.

(Flämt!) Detta var det värsta:
Det var ett inlägg som jag fastnade för när jag skummade igenom deras blogg; inlägget om Eragon-böckerna. Det var inte det att hon skrev sin ärliga åsikt - vilket ändå var trevligt - utan att jag tänkte exakt samma saker som hon när jag hade läst boken. Och inte bara det, hon har samma favoritförfattare som jag också! Creepy! Hon är också född samma månad som jag, CREEPYx2! Tur att jag är ett år äldre än hon, annars skulle jag blivit riktigt rädd.

Övrigt:
Bloggen är skriven bra och uppdelad så ett suveränt sätt - det vill säga att man hittar saker och ting lätt. Det är svårt att bedöma en nystartad blogg; eftersom det inte har hunnit komma in så många inlägg än, men jag är säker på att om Mona och Hafsa fortsätter så som de gör nu kommer deras blogg bli fenomenal!

Tre på tre

Jag vet att idag egentligen inte är en av mina "Bloggdagar" - tisdag och fredag - men detta måste jag säga, eftersom på fredag ska jag skriva om "Bokbloggargänget" och deadlinen är på lördag! Jag ska vara med på Pocketlovers tre på tre utmaning, jag hoppas det i alla fall. Vi får se om jag kommer med. 

Utmaningen går ut på att du ska läsa tre böcker - samma författare, samma genre, börjar på samma bokstav m.m. - på tre månader. Om du vill anmäla dig kolla här - men som sagt, på lördag är det försent. Jag ska för övrigt läsa klassikerna - i alla fall min definition av klassiker ;) - Robinson Crusoe, Oliver Twist och Anne Franks dagbok.

Önska mig lycka till - det lär jag behöva!

Åtta saker du inte visste om mig

Jag har lyckats gå och bli utmanad och ska nu skriva åtta (!) saker om mig själv - jag tror inte ens jag kan komma på åtta saker...

I förrgår utmanade Maria på Unga vuxna mig enligt följande:

Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

Så här kommer åtta saker du inte viste om mig!

1. Jag äääälskar pizza, och då menar jag inte de där flottiga platta sakerna som man köper på fredagskvällar. Nej, jag gillar hemlagad. Focaccia botten med ost och skinka - enkelt och genialt!
2. Jag är otroligt trött på reklamavbrott på tv! Jag förstår bara inte varför man ska avbryta bra program stup i kvarten med dåliga försäljningsknep. Fast däremot så tyckte jag faktiskt att Ica-reklamen var ganska rolig i början.
3. Jag tycker om att vara ute i naturen. Frisk luft och solsken är precis vad jag behöver efter en lång skoldag, men...
4. ... jag är livrädd för insekter. Okej, det lät ganska överdrivet. Jag börjar inte skrika som besatt eller gråter om jag får syn på en insekt - men jag försöker skaka av mig den om den sätter sig på mig. Jag ser nog ganska rolig ut när jag hoppar runt och skakar både armar och ben på det sättet.
5. Jag schemalägger i princip allting jag gör. Alla dagar planeras in till sista minuten.
6. Trots det så går saker åt pipsvängen ibland - universums regel om alltings jävlighet - och då är min reaktion, tro det eller ej: "Äsch, det hade kunnat vara mycket värre. Det går säkert att fixa på något sätt". Nu när jag tänker på det så är det nog lite konstigt, eller?
7. Ni har säkert märkt att jag är ganska positivt lagt vid det här laget, vilket leder oss till följande: att jag inte tycker om när folk är negativa - ofta alltså. Att klaga på skolmaten ibland eller att sura några dagar för att man är förkyld är ok för mig, men ni som är negativa utöver det - ja, jag pratar med ER! - gör något åt ert liv istället för att förstöra andras med ert surande. Ät en glass, skriv ett argt brev, spring med huvudet först in i en vägg - jag bryr mig inte om vad ni gör, fixa det bara.
8. Och sist men inte minst... jag har aldrig varit kär. Man tycker att det borde hända nu när man tonåring och allt vad det innebär, men nej - ingenting. Nåja, man är fortfarande ung - jag har gott om tid på mig.

Observera alla läsare, härmed utmanar jag Tess "Poketlover", Tova "Bokugglan", "Boktjuven" Ingerun och Klara på KlaraasBooks. Vågar ni anta utmaningen?

KlaraasBooks

Veckans bokbloggare heter Klara och hon driver bloggen KlaraasBooks.

P.s. Denna bilden tillhör inte mig ;)

Kort om bloggerskan/bloggaren:
Den 14 år gamla Norrlandsbon Klara verkar vara en glad tjej med många kreativa idéer. När jag läser hennes inlägg känns det som att hon pratar med just mig och att hon säger sin ärliga åsikt, och sådana små detaljer uppskattar jag.

Klara har dessutom två andra bloggar; en "vandlig blogg"  - kolla den här - där hon skriver om sitt liv och en blogg där hon lägger upp noveller som hon själv har skrivit - den hittar du här. Nämnde jag förresten att hon vill bli författare? Nåja, nu har jag ;)


Detta har hon gjort bra:
Klara skriver texter som man fastnar för; hon motiverar varför hon tycker som hon gör samtidigt som hon formulerar sig varierat. Det är riktigt kul att läsa hennes texter - fast det kanske bara är så i och med att jag är intresserad av det hon skriver om. Om man jämför hur Klara skriver nu med hur hon skrev de första månaderna efter att bloggen startades kan man se att hon har förbättrat sitt skrivande betydligt. De förekommer allt mindre "slang"-ord och texterna blir mer varierade - ungefär som en bok ;) - vilket jag tycker är mycket mer underhållande. Jag är också imponerad av bokvideo-idéen. Ett kreativt sinne som hennes kommer nog kunna göra många roliga saker med sin blogg.


Detta kunde ha varit bättre:
Jag börjar så smått förstå hur bloggen är uppbyggd - det är lite svårt att leta i en ny blogg eftersom man inte har någon aning om var man ska kolla - och jag tycker jag saknar att man kan kolla efter böcker i en specifik genre, eller kanske något annat system, så att det blir lite enklare att hitta recentioner på böcker man är intresserad av.


Vill du veta mer om "Bokbloggargänget"? Kolla här!

Augustis bästa bok

Som sagt så ÄLSKAR jag Twilight-böckerna (!), men idag känner jag mig lite sentimental... så vinnaren av den första månadens bok är: 

 Harry Potter!

Av J.K. Rowling, Tiden

Harry Potter-serien är välskriven och rolig att läsa samt att den kommer underhålla alla åldrar en lång tid framöver. Den är utan tvekan värd en förstaplats!

Inspirerad av "Utvandrarna"

När jag läste boken "Utvandrarna" - av Vilhelm Moberg - skrev jag några dikter som kan kopplas till berättelsen och syftet med historien. Jag vill inte berätta mer än så, dikterna får tala för sig själva:

Över Ocean

Dit drömmer Hans kropp och själ

Till ett land av vitt

 Detta var mitt förök till en haikudikt. Jag vet inte om jag fick till 5-7-5 stavelserna rätt men det låter bra i alla fall.

Drömmar är hopp

hoppet ger lycka

Kämpar att nå

inget alla kan få

drömmar är fåglar

vackra, fria

varför flyger de iväg?

I början var dessa två dikter bara något som jag kladdade ner när jag hade tankarna på annat håll. Det visade sig bli något av dem också. 

Den sista är nog den som jag tycker blev bäst, vad tycker ni?

En grind som ska öppnas

Ensam på vakt

Hindrar de som önskar

Nå de ord man sagt

Mäktig som en ek

Har vuxit upp ur jorden

Hindrar, stoppar, öppnas ej

För de hopputvävda orden

Men måne och sol

Går i sin eviga dans

Tusen gånger om

Ger nu en ny chans

Jordens mark föråldras

Gud grindens vård försumma

Den rosta bort till intet

Adams son ej längre våndas

Utvandrarna (del 2 av bokanalysen)

I den sista delen besvaras frågorna "var", "när" och "varför" - det vill säga var historien utspelar sig; när historien utspelas och varför författaren skrivit boken. Samt att ni får veta vad jag tyckte om boken.

Var?

Ljuder socken

Ljuder socken var en någorlunda stor bygd i Småland. Många som bodde där var bönder, som levde på antingen boskapsskötsel eller åkerbruk, vilket gjorde att större delen av socknens skogar blev nedhuggna för att göra plats åt betesmarker och åkerjord:

”För hundra år sedan stod det ännu täta furuskogar kvar, och lövskog och lövängar utbredde sig över vidlyftiga områden, som nu är hagmark.” s. 7

Man märker att det utspelas i en annan plats i och med att namnet på socknen nämns ett flertal gånger i boken, och att det också skrivs att det händer i Småland, i början av boken. Omgivningarna beskrivs också utförligt, och man märker att samhället som nämns i Utvandrarna inte kan förknippas med den by jag bor i, eller någon av de närliggande städerna här i Skåne. Alla yttre dialoger i boken är också skrivna på gammal småländska, vilket gör att det märks ganska tydligt att boken inte utspelar sig där jag bor. 

Briggen Charlotta

På briggen Charlotta, ett gamalt lastfartyg som under de senaste åren har används som utvandrarfartyg, tillbringade bokkaraktärerna all sin tid på överfarten till Amerika:

”Det var briggen Charlottas sjunde resa som utvandrarfartyg.” s. 243

Skeppet var 40 steg lång och 8 steg bred, vilket inte var mycket större än en bondestuga som var lite större än det vanliga. Ett steg motsvarar cirka en meter, mer eller mindre. Eftersom det var Robert som mätte upp längderna tror jag att det var rätt nära metern, eftersom Robert är en yngling, och därför har vuxit klart på längden någorlunda, en ”normallång” vuxen människas steg brukar oftast vara så långa. Briggen hade ett gaffelsegel, ett trapetsliknande segel som var/ och är än idag utnämnande för briggar. Charlottas galjonsfigur var en träörn som prydde fören:

”Stolt reser sig galjonsbildens fågelnacke: Örnen ser ut över vattenvidderna som om han spanade efter märkena från dem som har seglat före” s. 311

Vilket jag tror symboliserar skeppets styrka och elegans. Vilket jag tycker är två adjektiv som beskriver henne (skeppet) väldigt bra.

Tillvaron på skeppet var allt annat än bra. Väldigt många människor var ombord på det lilla skeppet, vilket gjorde att det blev väldigt trångt när man försökte utföra sina sysslor, så som att städa och laga mat:

”Men det var trångt där uppe också, det var lika trångt i den där kabyssen som i kyrkbänkarna på julottan; Käringarna både satt och stod på varandra.” s. 275

Bristen på utrymme och ansvarsområden, nu när alla bönder, pigor och drängar inte har någon gård att ta hand om, gjorde att de flesta av resenärerna ofta satt sysslolösa, vilket på långt håll påverkar hälsan på ett negativt sätt:

”Under sysslolöshetens timmar satt utvandrarna liksom hjälplösa och stirrade ut över havet.” s. 387

Självklart gick folk och klagade hos kaptenen och sjömännen om detta, men svaret de fick var:

”Det brukar glesna på mellandäck när vi har kommit ett stycke ut på sjön.” s. 360

Det vill säga att många utvandrare inte överlever en resa över Atlanten.

När många människor är tillsammans i ett trångt utrymme en liten stund, brukar det bli rätt så kvavt. Tänk dig att det är så var enda dag, plus doften av spyor från sjösjuka passagerare, otvättade kläder och otvättade människor! Efter ett tag så började det lukta en del på mellandäck, där alla emigranter hade sina sovplatser:

”Varje gång Karl Oskar kom uppifrån den friska luften på däck grinade han illa, när han andades in här nere:

-       Här behövs en klämma för näsan! För den illaka lukten.” s. 275

Sovplatserna var uppdelade med upphängda skynken som avgränsade rummet för familjer, rummet för ogifta kvinnor och rummet för ogifta män. Här låg man om nätterna hopträngd med totala främlingar, tjuvar som hederliga människor, och deras bagage. Även de renligaste av passagerarna bar smuts, då den dagliga vattenransonen knappt räckte till att användas vid tillagning, av de hårda ärter man hade till mat, och till att dricka. Vissa försökte att tvätta sina kläder i det salta havsvattnet. Tyvärr gav det inget bra resultat, när saltet fastnade i klädernas tyg efter torkningen, och dessutom ville inte deras tvättsåpa fungera när de använde havsvattnet. Det var så illa ställt att man tillslut fann löss i nästan alla klädesplagg och hårbottnar som fanns på båten. Men den ohyran hade säkert spridits från bara en person. Då sa kaptenen någonting som jag tycker är väldigt passande:

”Hur kunde det nu vara ställt hemma i gamla Sverige, när till och med lössen hade börjat utvandra till Nordamerika?” s. 324  

Man märker att det händer i en annan del av världen av nästan samma anledningar som nämnts tidigare. De enda skillnaderna var att man beskrev havet och Nordamerikas strand än Ljuder socken, dessutom sa man att man seglade ute på havet nästan var enda sida i boken efter att huvudpersonerna stigit på skeppet.  

När?

Om man bortser från att Vilhelm Moberg har varit noggrann med att berätta vilket årtal bokens händelser utspelas i, till exempel:

”Men en natt på hösten 1848 inträffade en sällsam händelse i Kärragärde.” s. 87

så märker man det genom följande:

Människorna i boken levde som man gjorde på 1800-talet. Majoriteten av befolkningen var bondefolk. Trots att den industriella revolutionen, som den senare kom att kallas, hade pågått en del år hade övergången till industrialismen inte inträffat i Sverige ännu. Det innebar att man fortfarande var beroende av skördarnas välfärd för att kunna överleva:

”… än de fleste av Englands fabriksarbetare och de fleste bönder i Europa.” s. 69

”Charlotta möter, nu dagligen andra fartyg på sin väg, seglare och järnångfartyg…” s. 435

Religionen var också väldigt viktig för människorna i boken, vilket den är för väldigt få infödda svenskar idag. Religionen var den Evangeliska - lutherska läran och prästerna, som var alla människor övermäktig för att hans makt var förordnad av gud (lägg märke till att jag säger ”hans”, kvinnor var inte tillåtna att vara präster, de skulle trots allt vara männen underlydiga), tolererade inte att någon annan religion utövades. Därför var det ingen vidare religionsfrihet, för andra religioner ansågs syndiga, och de personer som utövade dem eller struntade i ”den rätta tron” troddes vara besatta av djävulen och skickades till dårhuset. Detta skedde också om en person utan prästämbete förklarade bibelns ord för andra, eftersom det var prästens uppgift och ingen annans. Det var på grund av religionen som man skulle lära sig att läsa, vilket kön man än var. Man skulle kunna läsa bibliska texter. Men det var inte mer än så man behövde veta, så därför var väldigt få skrivkunniga, särskilt kvinnor:

”Av kvinnorna var ringa del skrivkunniga; ingen visste vad bruk kvinnokönet kunde ha av skrivkonsten:” s. 11

Man skulle också vara lydig kungen, för att även han var utsedd av gud:

”… och den överhet som finnes är förordnad av gud.” s. 9

Vilket man inte tror idag. Idag är det till och med så att Sveriges kungafamilj är mer som en symbol för Sveriges monarki, och inga ledare.

Om man bröt någon av lagarna, framför allt de religiösa, skulle man hamna i helvetet i nästa liv. Därför var väldigt många människor rädda för att gör något fel.

Varför?

Vilhelm Moberg har själv vuxit upp på1800-talet, och har därför sett saker som sker i boken med egna ögon. Jag tror att hans främsta motivation till att skriva boken och dess efterföljare, var för att unga idag inte vet hur hårt det egentligen var att leva på hans tid. Innan hans böcker fanns det väldigt få om just utvandringen till Amerika, som är en stor händelse i Sveriges historia och kom att påverka en stor del av Sveriges framtid. Att få veta hur svårt man hade det förr får också en att uppskatta hur bra man har det själv. För trots allt finns det människor än idag som har det svårt, både ekonomiskt och inom religionen. Gällande identitets- och livsfrågor i boken har jag redan skrivit en del under rubriken När? som kan sammanfattas som:

¨     Det fanns ingen religionsfrihet, eftersom folk var rädda att de skulle hamna i helvetet om de inte lydde prästens ord.

¨     Kvinnorna skulle vara männen lydiga, och fattiga och föräldralösa barn utackorderades. Det betyder att mannen var den som styrde, både landet och i hemmet. En bondefru skulle göra som sin make sa oavsett vad.  

Människorna levde för att tjäna Gud, och riktigt goda gärningar var sådant som Jesus hade gjort mot folket enligt bibeln, så man försökte oftast efterlikna honom. Man var också väldigt konservativa. En son skulle bruka jorden, precis som fadern hade gjort. Man gjorde det alltid på samma sätt som innan, vilket var det enda sättet man visste fungerade. Det var helt enkelt så att man var rädd för att testa nya saker.

Egna åsikter om boken

Vad mig beträffar var boken lärorik och spännande i och med att det var så mycket som jag inte kände till innan jag läst den. Däremot var vissa delar av boken långtråkiga eftersom det tog ett tag innan berättelsen fortsatte. Men trots att den innehöll så mycket fakta så var handlingen intressant, och det är en bok som jag hade kunnat läsa bara för nöjes skull.

¨     Däremot förstod jag inte riktigt de yttre dialogerna. De var skrivna gammeldags småländska, vilket gjorde de flesta av orden som man ”sa” i boken svårtydliga.

Den är ingen bra bok för de som gillar lättlästa böcker. För jag kan lugnt konstatera att den är en utmaning, men att man inte ångrar att man har läst den.   

Utvandrarna (del 1 av bokanalysen)

Idag satt jag och skummade igenom min dator och hittade en bokanalys jag hade gjort på svenskan förra terminen. Jag hade till och med gjort några dikter inspirerade av boken jag hade läst. Om jag får säga det själv så blev de riktigt bra. Bokanalysen är jäkligt lång, så jag tänkte dela upp den på två inlägg. Då får ni dessutom en chans att sukta lite efter fortsättningen. Första delen beskriver de olika karaktärerna i boken:

Inledning

Jag har läst den fantastiskt välskrivna - och otroligt långa - boken Utvandrarna. Den är den första boken i en serie på fyra böcker, skriven av Vilhelm Moberg - en av Sveriges mest kända författare.

Vad?

Året är ca 1850. Sveriges bondefolk kämpar för att överleva den rådande svälten. Skördarna är dåliga och allt fler har inte råd med mat på bordet. Det är då som folk börjar hoppas på ett mirakel, någonting som kan förbättra deras tillvaro. De flesta ber till gud och fortsätter arbeta hårt för att kunna överleva. Men andra modiga bönder beger sig till det mytomspunna Nordamerika, där gräset är grönare, skörden är bättre och man äter sig mätt var enda dag. Det är bara ett problem, man måste segla en månaders lång färd över den fruktade Oceanen. En resa många av dem inte kommer att överleva. 

Trots detta far bröderna Karl Oskar och Robert, från Ljuder socken i Småland, iväg mot Amerika tillsammans med sin familj och sina vänner. En livsomvälvande resa som kommer att pröva dem på fler sätt än någon av dem hade kunnat ana.

Vem?

Huvudpersonerna i boken är bröderna Karl Oskar och Robert Nilsson, vars uppväxt man får följa genom boken.

Karl Oskar

Karl Oskar är makarna Nils Jakobs Son och Märtas äldsta son. Han är döpt efter kung Karl Johan, som satt på tronen när Karl Oskar föddes, och den dåvarande kronprinsen Oskar. Detta för att det ansågs bringa tur att döpas efter kungligheter. Han föddes även med den omtalade ”Nilsanäsan”. Ett släktdrag som gav tur till alla av Nils ättlingar som ”bar” den:

”Därtill kom att Karl Oskar, den förstfödde sonen, redan före dopet, vid födseln, hade fått som arvdel den turbringande näsan, Nilsasläcktets stora näsa.” s. 17

(Nils var den första ägaren till gården Mjödahult, där hans ättlingar kom att bo ända till Karl Oskars tid)

Karl Oskar var ända sedan barndomen egensinnig och väldigt envis:

”Det hände att han i arbetet inte gjorde som fadern befallde, utan såsom han själv tyckte…”

s. 17

… eller…

”Sedan Karl Oskar kunde knäppa upp sina byxor själv när han behövde pissa, hade han aldrig bett sina föräldrar om råd eller hjälp.” s. 127

Men gällande flytten till Amerika var han tveksam, även om det var hans egen idé. Det innebar trots allt en stor risk att resa över Oceanen, men han var säker på att han, hans fru och deras tre barn skulle få det mycket bättre i Nordamerika. Trots allt kunde det inte bli mycket värre hemma i Sverige, skörden var dålig och de blev bara fattigare för varje dag som gick. Det skulle inte dröja länge förrän någon av dem dog av svält:

”Hur de än mödade sig och strävade, kunde de aldrig förkovra sig här i Kopamoen.” s. 122 Men trots hans argument kunde inte hans hustru hålla med om att det var det var det bästa för familjen, och Kristina (hans fru) var en av de få personer som han faktiskt lyssnade någorlunda på, eftersom han hade stor respekt för henne. Men när deras äldsta dotter Anna, som bara var fyra år, dog på grund av svälten, ändrade Kristina sin ståndpunkt. Hon var fortfarande tveksam, men nu hade Karl Oskar bestämt sig för att de skulle flytta. Han vägrade låta någon av deras barn dö som Anna gjorde.

Alla i socknen försökte råda honom att låta bli att åka. Men när han vägrade att lyssna började folk tro att han var galen. Allt fler saker sades bakom ryggen på honom. Oftast var det sådant som:

”Karl Oskars stora näsa pekade så långt ut, att det blev för trångt för honom att vända sig här i socknen.” s. 161

Men när han fick reda på det lät han det bero, det gjorde honom inget.

Allt detta kan göra att han låter väldigt självisk, men faktum är att han bryr sig väldigt mycket om sin familj:

”Medan Kristina låg till sängs tog fadern ensam hand om barnen; de var krya och livaktiga och for inte illa av sjön.” s. 351

Mina tankar om Karl Oskar

Karl Oskar verkar helt klart vara en modig person som inte bryr sig om andras tankar om honom. Han verkar vara en bra vän, stöttande och lojal. Men hans envishet kan nog förnärma de flesta personer, jag själv blir rätt irriterad på sådana personer som tror att de vet bättre än alla andra. Dessutom kan han inte klara av allting själv, vilket han inte riktigt verkar ha förstått riktigt än.

 Robert

Robert Nilsson är Karl Oskars 10 år yngre bror och Nils och Märtas tredje barn, född tre år efter systern Lydia, som stannade hemma i Småland med deras föräldrar i stället för att flytta till Amerika. Precis som sin äldre bror var Robert en bongstyrig pojke. Han brukade ofta springa iväg så fort han fick chansen. Även om det bara var utåt hagen tog det timmar för hans föräldrar att hitta honom när han väl var borta:

”Om inte någon hade uppsikt över honom, så försvann han ut i hagen och gömde sig.”

Detta för att det tydligen var massor av enbuskar där:

”Han gav sig i väg utåt hagen, och de kunde få leta i timtal efter den lille bland de täta enbuskarna.” Båda citaten finns på s. 34

När han senare blev dräng hos en man vid namn Aron på Nybacken startade han sin första dag med att rymma, innan han ens hade börjat på tjänsten. Det slutade med att han blev funnen och fick börja jobba hos Aron i alla fall. Men Rober var fast besluten att rymma. En dag när han skulle rensa ett dike, fick han för sig att han kunde hänga mössan på spaden och lägga sig ner för att vila, så skulle det se ut som om han jobbade om han rörde spaden lite då och då. Den lyxen varade tyvärr inte länge. När Aron kom på sin dräng med att lata sig gav han honom en saftig örfil, som gjorde att det började ringa i örat. Den händelsen gjorde honom nästan lomhörd på det öra där örfilen träffade, men hans tankar om det var följande:

”Men jag vet att mitt öra blir friskt igen när vi kommer fram till Amerika.” s. 289

Trots detta var han en väl skolad pojke, eftersom han älskade att läsa böcker:

”Skolmästarn hjälpte honom gärna: Robert var det enda av hans skolbarn, som läste böcker alldeles frivilligt.” s. 66

Det beteendet var rätt så udda på den tiden. Folk skulle kunna läsa bibeln, och kanske någon enstaka tidning, men mer än så var inte nödvändigt för att kunna överleva. Därför nöjde sig de flesta med det, men Robert älskade att läsa faktaböcker. Särskilt en bok väckte hans intresse, en bok om Amerika. Det var därifrån Robert fick sina tankar om att emigrera till Amerika ifrån.

Robert kan man säga är lite av en liberal. Han vill inte vara någon annans underlydnad, det vill säga dräng, som tjänar under sin herre och kronan. Han verkar också vara lite lat av sig, vilket kanske är en anledning till varför han inte vill arbeta som dräng. Då man får jobba hårt var dag, förutom vissa få fridagar, som vissa kanske inte fick:

”En dräng fick inte var någon dissgris, för han fick inte lämna tjänstestället utan lov av husbonden.” s. 55

Mina tankar om Robert

Enligt mig är Robert snäll och trevlig, men ganska tillbakadragen. På den tid som han levde verkade det vara en rätt så stor press på pojkar, eftersom de skulle kunna försörja sina familjer när de växer upp. Jag har intrycket av att han inte bryr sig om det. Det jag vill säga är att det tycks som om att han vill vara sin egen herre här i livet.

Karl Oskars och Roberts relation till varandra

Trots att de är bröder vet de väldigt lite om varandra, inte bara för att Karl Oskar är tio år äldre, utan för att Karl Oskar flyttade hemifrån när Robert bara var en liten pojke. Det var nämligen så att Karl Oskar började gräla med sin pappa om att han inte gjorde sina sysslor som han skulle. En dag fick han nog och började arbeta som dräng på en annan gård. Karl Oskar kom inte tillbaka förrän hans pappa blev skadad och var tvungen att ge gården till honom. När detta hände skulle Robert precis börja jobba som dräng själv och flyttade därför hemifrån då brodern tog över gården.

Bröderna verkar ha stor respekt för varandra. De litar på varandra och tar hand om varandra, men de verkar inte känna varandra så väl. Syskon brukar känna till nästan allting om varandra, till exempel vad man gillar att göra på fritiden eller om den andre har fått problem, men jag tycker att det verkar som om att Robert och Karl Oskar inte har en så bra relation.

The short second life of Bree Tanner

Av Stephenie Meyer

En följd av den tredje boken i Twilight-serien som jag tycker är en intressant eftertext, då man får se slutet ur ett annat perspektiv. Därför kan jag inte heller skriva så mycket om boken -"slutet ur ett annat perspektiv" - av en anledning som du kan läsa i inlägget Bra att veta. Däremot kan jag berätta att man får följa Brees liv som "nyfödd" inom vampyrarmen som håller på att bildas nära Forks. Man får följa hennes brutala vardag tills hennes historia smälter samman med den ursprungliga berättelsen. 

Vad snyggt som jag slingrade mig runt den regeln va? Hur mycket mer intet sägande än så kan det bli. Hur som helst, om du har läst Eclipse (bok tre i Twilight-serien) så kan det vara roligt att läsa den här novellen. Det ger en också en skön paus efter att ha läst så många "långa" böcker.

Antal sidor: 178     Betyg: Överflödig utan sammanhang

Och ja, enligt mig är det inte många sidor.

Genom dina ögon

Föreställ dig jorden... som en planet utan krig. Utan svält. Där alla behandlas med respekt. Ingen dricker alkohol eller tar droger och ingen använder våld av något slag alls. Ingen. Världen är underbar som sådan, det enda problemet är; att det inte är vår värld längre.

Det börjar med slutet, slutet för människan vars kropp hon tagit över. Hennes kropp. Början är slutet, så är det alltid, och det är hon beredd på. Men ingen hade kunnat förbereda henne på vad som kom att hända sedan. All den smärta som hennes värdkropp, nej; hennes kropp - Vandrarens kropp, hade fått uthärda. Och ännu värre... den förra ägaren av kroppen - Melanie - "pratar" med henne och kämpar emot henne. En omöjlighet som Vandraren måste stå ut med för att kunna få ut information om de sista levande människorna på jorden. Något som Melanie är fast besluten att dölja.

Av Stephenie Meyer, Damm förlag

De så kallade "själar" är i grund och botten fredliga varelser. De har inga naturliga fallenheter för våld eller förstörelse och de kan inte heller ljuga. De har dessutom inte någon hierarki; eftersom de ser varandra som jämnlikar. Trots detta är deras enda chans att överleva; krig. Deras kroppar består bara av silvriga snören, oförmögna att överleva exponerade för det alla universums världar har att erbjuda. Men deras hoptrasslade kroppar är perfekt för att ta över andras. Att ta sig in i andras medvetande, koppla in sig till olika nervcentra, ta över var enda cell i en kropp, oavsett vilken slags varelse det är. Hittills har de tagit över nästan nio världar, den ena mer fantastisk än den andra. Men den mest underbara platsen av dem alla bjöd också störst motstånd; Jorden. En övertagning som tycktes vara enkel förvandlades till ett blodbad då människorna väl blev medvetna om vad som hände, men tyvärr så var det då redan försent. Kriget om vår värld är förlorat. 

Men kampen om framtiden fortsätter i skuggorna...

Om ändå jorden kunde vara perfekt. Varken våld eller svält. Men vore det inte otroligt tråkigt? Jag menar, om man inte fick lite dåliga nyheter då och då så skulle man ju inte uppskatta det bra som händer lika mycket. Jag säger inte att man ska spränga atombomber dagarna i ända, men bryta ett ben eller misslyckas på ett matteprov räknas också som dåliga nyheter. Boken har en stark och tankeväckande handling som får en att uppskata den värld vi lever i och som får mig att önska att jag vore mer mån om, inte bara naturen, men också personer i min omgivning. Tack vare den annorlunda handlingen har Meyer lyckats få in många intressanta inre dialoger och hon har klarat av att skriva boken på ett skojfriskt sätt, precis som alla hennes böcker, trots att berättelsen är allvarlig. Två tummar upp. Jag önskar att jag hade en tredje hand också! 

Antal sidor: 606      Betyg: Fastklistrad

Min läslista

Böcker jag vill läsa:

• Greven av Monte Cristo, Alexandre Dumas
• Papillion, Henri Charrière 
• En dag i Ivan Denisovitjs liv, Alexandr Solzjenitsyn
• Syskonkärlek, Katarina von Bredow
• Rör mig inte, Tahereh Mafi
• Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, Ransom Riggs
• Het, novellsamling från olika författare
• Rubinröd, Kerstin Gler
• Delirium, Lauren Oliver

Bokserier jag vill läsa:

• Percy Jackson, Rick Riordan
• Cahlills vs. Vespers, ?
• Starcrossed, Josephine Angelini

Böcker jag vill läsa en gång till:

• I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydell
• Erebos, Ursula Poznanski
• Pojkarna, Jessica Schiefauer
• Genom dina ögon, Stephenie Meyer 
• Pojke flicka, Terence Blacker
• Mycket mer än så, Sarah Dessen
• Varghonans klan, Maite Carranza (ska vara en serie men har inte lyckats hitta bok 2 på svenska)
• Robinson Crusoe, Daniel Defoe
• Anne Franks Dagbok, Anne Frank
• Beastly, Alex Flinn

Bokserier jag vill läsa en gång till:

• Washington D.C., Meg Cabot
• Harry Potter, J.K. Rowling
• The 39 clues (hel serie), olika författare
• Hans majestäts drake, Naomi Novik
• Twilight, Stephenie Meyer +The short second life of Bree Tanner - an eclipse novella, Stephenie Meyer
• Piraternas fånge, Emily Diamand
• House of Night, P.C. Cast och Kristin Cast 
• Vampire Academy, Richelle Mead
• Frost, Maggie Stiefvater
• Cirkeln + Eld, Mats Strandberg
• Sagan om Belgarion, David Eddings
• Vargbröder, Michelle Paver
• Den mörka materian, Philip Pullman
• Hungerspelen, Suzanne Collins
• Gone, Michael Grant
• Eragon, Christopher Paulini
• Alex Rider, Anthony Horowitz
• Molly Moon, Georgia Byng
• Airhead, Meg Cabot
• Fallen Ängel, Becca Fitzpatrick

Detta inlägg kommer att uppdateras kontinuerligt.

The Host/Genom dina ögon blir film!

Istället för att ge er en lång utläggning om hur gärna jag vill se filmen - som antagligen ingen vill läsa - tänker jag visa er trailern som jag har hittat:

Filmen ska börja gå på bio den 29 mars 2013 (rätta mig om jag har fel). Mer info finns på http://www.thehostsweden.se/

Döm inte filmen - eller boken - efter trailern. För helt ärligt så är det inte världens bästa trailer; den säger ingenting. Därför ska nästa bok jag recenserar bli Genom dina ögon, som är skriven av ingen mindre än Stephenie Meyer. 

Twilight

Nu när den sista Twilight-filmen Breaking Dawn part 2 snart börjar gå på bio kan det vara kul att läsa böckerna, särskilt om du har gjort det en gång innan. Så gjorde jag innan jag såg första delen av filmen och det var faktiskt roligare att se den när man hade hela historien färsk i skallen.

Av Stephenie Meyer, Megan Timley Books,
Little, Brown and company

"Tre saker var jag säker på.

Ett, Edward var en vampyr.

Två, det var en del av honom - och jag visste inte hur mäktig den delen var - som suktade efter mitt blod.

Och tre, jag var ovillkorligt och oåterkalleligt kär i honom."

Jag är förälskad i denna boken. Den är välskriven och historien är genomtänkt samt att den går rakt in i hjärtat på tonårstjejer; jag är uppenbarligen inget undantag. Twilight var den storslagna starten på "Vampyrepoken" som påbörjades för några år sedan, men dessvärre är jag rädd att den håller på att ta slut. Passa på att läsa den innan även du börjar tycka att vampyrer är fåniga - det är nog inte så långt kvar innan du tycker så - för Stephenie Meyers böcker är värda att läsas.

Antal sidor: 498     Betyg: Romantisk chock

Det finns ytterligare fyra böcker i serien, varav en av dem är en novell.

Jag ber om ursäkt för min dåliga översättning av citatet, jag läste nämligen boken på engelska - vilket jag kan rekommendera till ungdomar som gillar utmaningar.

Bra att veta

Hej!

Jag har nyligen dragit slutsatsen att om jag skriver om alla böcker i en serie så avslöjar jag slutet på nästan alla av dem, och inte vill jag förstör den bästa delen av läsningen för er. Därför har jag bestämt mig för att bara skriva om första boken, förutom vid speciella undantag (se 39 clues inlägget).

Jag vill dessutom påpeka att jag inte fått några kommentarer än; ville bara säga det.

Pojkarna

De tre oskiljaktiga vännerna Bella, Momo och Kim har gjort en resa i pojkarnas värld. En värld som till skillnad från deras är full av möjligheter och frihet. Men det de har sett kommer att utsätta deras starka vänskapsband på prov.

Av Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen förlag

Kim är trött på att vara tjej. Det känns som om hon inte passar i sin egen kropp som växer och spränger efter eget behag, den som alla tittar på med konstiga blickar. Ibland önskar hon att hon bara kunde skala av sig sin kropp, dra av det som med ett blixtlås, och släppa fri den riktiga Kim. Men det går inte. Istället brukar tjejerna dra sig tillbaka till Bellas trädgård, in till hennes växthus fullt av de vackraste växter man kan tänka sig, där de kan glömma sina bekymmer. En kväll växer en magnifik blomma upp ur jorden; en färgstark växt med stora kronblad, en blomma helt utan like. Dess nektar flödar ur sina behållare innanför blommans skyddande blad  flytande guld. För skoj skull doppar de fingrarna det och smakar på den söta saften. Synen blir suddig, världen mörknar och de faller alla till marken...

Nej nej nej nej nej nej nej. Glöm det. Inte en chans! Jag är ledsen att säga det, och jag gör det inte ofta; men den här boken var kass. Visserligen var den tankeväckande och helt perfekt för en skoluppgift, men någonting att sitta och läsa i soffan därhemma är den knappast. Överraskande? Ja, men den är seg och med en föga intressant handling. 

Antal sidor: 188     Betyg: Bah!

Lägg av Nike

Nuförtiden är det ganska svårt att missa de olika OS-grenarna och jag har lagt märke till en sak, nästan alla har neon-gula Nike-skor. I var enda gren! Det gör mig galen. Jag har inget emot Nike men varför använda den där fula färgen, den ger mig huvudvärk. Det är som att de har reflexer på fötterna. Men man får se det positivt; Man missar i alla fall inte de tävlande.

Är det någon mer som stör sig på det, eller är det bara jag?

Hurra för Sverige!

Mina damer och herrar, Sveriges första guldmedalj i OS 2012!!!

Den här bilden har jag gjort själv. Vad tycks?

För drygt en timme sedan tog Max Salminen och Fredrik Lööf guld i segling. Det är Sveriges första OS guld i år. De är riktigt skickliga, det kan till och med jag se och jag kan ingenting om segling, men de hade riktig tur att Storbritannien gjorde en blunder. Snyggt jobbat grabbar och bättre lycka nästa gång Storbritannien.

Glass i stora lass

Nu när man sitter ute i värmen och läser vill man ju ha något kallt, så varför inte göra egen "glass". 

Faktum är att det egentligen bara är en smoothie, men om du mixar banan, naturel yoghurt och frusna hallon så smakar det exakt som hallonglass! Jag skojar inte, det är super gott! Perfekt för de som inte kan motstå sötsaker. Det allra bästa är att om du inte gillar hallon kan du ha i vilka frukter och bär som helst. The sky's the limit!

Erebos

"Erebos är ett spel.

Det iakttar dig,

det talar med dig.

det belönar dig,

det prövar dig, 

det hotar dig.

Erebos har ett mål: 

Det vill döda."

Reglerna är enkla:

1. Om du blir dödad i spelet så åker du ut. 
2. Om du inte utför dina uppgifter så åker du ut. 
3. Om du berättar för någon om spelet så åker du ut. 
4. Och när du väl är ute ur spelet kan du inte komma in igen, någonsin.

Ursula Poznanski, Opal

Historien är utdragen vilket gör boken tråkig, men den är skriven på ett beskrivande och fängslande sätt eftersom inget blir som man väntat sig. Slutet är det mest överraskande jag någonsin läst, man kan aldrig ana vad som händer i slutet, vilket väger upp resten av boken. Om du fortsätter att läsa även om du tycker att berättelsen är tråkig så kommer du inte bli besviken.

Antal sidor: 422     Betyg: Överraskande

Lystring alla Harry P-fans

Var beredd, Hemligheternas kammare har just öppnats. 

Alla ni Harry Potter-tokiga som dessutom är medlemmar på Pottermore, logga in nu! Den andra boken har precis öppnats, visserligen bara de första fyra kapitlen men de är superbra. De har till och med lagt till några roliga spel på vissa kapitel.

Jag är föresten indelad i Ravenclaw och det är suveränt, jag struntar i om vi ligger sist i elevhemskampen.
Äh, vem försöker jag lura... det stinker att ligga sist. Hallå alla Ravenclaw, ÖKA TAKTEN! Tackar.    

Temeraire - Hans majestäts drake

Storbritannien är i krig med Napoleon Bonaparte, kejsaren av Frankrike. Napoleon är i nummerärt överläge inom inom alla militära grenar - markvapnen, flygvapnen och flottan - men Storbritannien har en liten överraskning som kommer förändra allt...

Naomi Novik, Bonnier Carlsen förlag

Kapten William Laurence var en åtråvärd man inom flottan. Han hade varit med om ett flertal strider där han kämpat väl. Han var på toppen av sin karriär och önskade inget hellre än att slå sig till ro, gifta sig och skaffa barn. Dessvärre hyste ödet andra planer. Några veckor innan landstigningen vid hamnen Funchal i England stötte Laurence och hans besättning ombord på Reliant på ett franskt skepp vid namn Amitié. De tog över skeppet utan problem trots att Amitiés besättning försökte göra motstånd och fann dessutom en nästan ovärderlig skatt i deras lastrum; ett drakägg. Men lyckan över att komma över ägget blev tyvärr kortvarig när draken kläcktes några dagar senare och valde ingen mindre än Laurence som skötare. Han hade inget val, och nu kan han inte vända tillbaka.

På grund av titeln antar man oftast att den här boken är ganska barnslig, vilket är långt ifrån sant. Hans majestäts drake handlar om strategin och tänkandet bakom Storbritanniens linjer under kriget mot Bonaparte med en spännande SF-twist där drakar lever band människorna. Jag tycker att boken var lite seg men rolig att läsa och rekommenderar den för lite äldre ungdomar. 

Det kommande böckerna i serien heter Jadetronen och Svartkrut och eld. Jag har också hört att regissören av Sagan om ringen, Peter Jackson, har köpt filmrättigheterna till serien. Berätta om ni hör något mer för jag vill jättegärna se filmen!